Lilleman kraks. Overallt. Pa mattan. Pa golvet. Pa trappan.
Syster Elak skriker. Overallt. Inomhus. Utomhus. Inombords.
Pappanik ar tyst. Overallt. Inomhus. Utomhus. Inombords.
Idag tar det har livet av mig.
Jag satter mig i soffan i koket.
Jag haller krampaktigt om gummmihandskarna jag anvant for att stada upp krakset.
Mina hander skakar.
Klumpen i halsen vaxer sig allt storre.
Jag tror att den forsoker kvava mig.
Jag kan inte, tanker inte, vill inte slappa fram den.
Svalj.
Blunda.
Tank pa annat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Om Pappanik förstår att uppskatta godhetm när han ser den, så kommer han en dag att ge dig en medalj.
Post a Comment