Semester. .retsemeS

Nu ar biljetterna till Sverige bokade.
Semester!

Sa jag forovrigt att familjen foljer med mig pa semestern?
Jo, sa oskiljaktiga ar vi. Eller sa gor de vad de behover for att jag inte ska rymma, jag vet inte. Ska bli intressant att se hur Syster Elak beter sig pa min hemmaplan dock. Tror det kommer bli en bra upplevelse for henne, aven om tanken pa att ha henne med pa min enda semester far magsaret att bubbla.

Det har ar forovrigt min forsta lediga kvall sedan forra mandagen.
Jag ar sa sjukt trott, sa jag kan inte ens forma mig att beratta. Jag ar overtrott. Sova ar inte att tanka pa. Jag ar mer inne pa att stryka fardigt det dar lasset med tvatt, fast da undrar jag ju genast vad jag ska gora imorgon?

Ser du mamma, vad skadad jag har blivit?
Jag kommer bli en san som frostar ur frysen. Jag skurade kylskapet haromdagen. Jag skrammer mig sjalv. Hall om mig nagon?

Men biljetten till semestern ar bokad. Gubbstofiler som tar med sig laptopen pa flyget kan slanga sig i vaggen - jag tar med mig bajsblojorna!

Manlig logik.

Det jag avskyr med att bo i hus istallet for lagenhet ar bristen pa varmvatten. Jag vill duscha lange och varmt, inte stressa mig igenom och alltid avsluta urskoljningen av haret med iskallt vatten.

Sa, jag busar lite. Vi har en booster pa pannan, som jag har igang innan jag duschar, med tanke pa att jag star langst bak i duschkon varje morgon. Men ibland glommer jag att stanga av den, och da blir vattnet nere i koket kokhett. Det bubblar bokstavligen nar det rinner ur kranen for det ar sa varmt. Det hande igar, och bara for det fick Pappanik for sig att diska.

Jag betraktade honom i fem minuter dar han stod och kastade disken under stralen for att inte branna sig, och svor och muttrade. Sen sa jag;
- Du vet att vi har kallvatten i den dar kranen ocksa va?

Han tittade pa mig som om jag hade losningen pa varldsfreden.
- Det HAR vi ju!

Sa kan det ga nar jag far bestamma.

Jag har infort diktatur.
Godis-diktatur that is. Inget mer.
Hon vraker i sig sotsaker som en diabetiker tillfor insulin i sin kropp.
Sedan mar hon sa sjukt daligt for hur hon ser ut.
Det rimmar illa.

Sa.
Nu ar det MINA regler.
I morse hittade jag henne med en godis. Klockan sex pa morgonen.
Da fick hon som straff springa runt koket i femton minuter.
Medan jag och Lilleman hejade pa.

Det ar sa det kommer vara nu.
Inget mer missbruk - inget mer gnall.

Avancerad pedagogik.

Jag har varit vaken sedan halv fyra. Det var namligen da Lilleman vaknade och skrek sonder trumhinnorna pa mig. Men jag lag kvar, Pappanik far faktiskt ta tag i livet ibland ocksa. Efter femton minuter hade jag hort honom ga igenom hela registret. Det borjar bra;

- Pappa ar har nu raring, lagg dig ner och somna om.
- Nej, sov nu, pappa ar har, pappa stoppar om dig.

Sedan;

- Nu ar det du som sover.
- Nej. Blunda och sov.
- Jag gar nu, godnatt!

Da kladde jag pa mig och gick ner. Jag insag att han hade gett sig sjutton pa att vara vaken, och jag ville inte lyssna pa dem ga igenom samma repertoar femtioelva ganger.

Sedan kom syster elak in i bilden. Da blev det genast roligare.

- Om du lagger dig ner, sa far du en GODIS imorgon. Men BARA om du lagger dig ner och somnar.

Sedan gar hon och hamtar en godis, sveper den framfor hans mun.

- Om du ar en duktig pojke och sover nu, sa ger jag dig den har IMORGON.
- Nu har du gjort Pappa OLYCKLIG. Han ar trott och maste upp och jobba imorgon, du har inget jobb att ga till, du kan sova hur lange som helst, men det KAN INTE pappa, och nu har du gjort honom olycklig. Forstar du det?
- Vill du vara en stor pojke och sova med en riktig kudde? Syster hamtar en kudde at dig.
- Nej, nu tar syster BORT godisen, for du gor inte som jag sager och sover.

Vid det har laget var pojkstackarn klarvaken och formodligen muchos forvirrad, och klockan var fem. Jag gick upp och kladde pa honom ocksa och tog med honom ner. Han holl sina armar hart, hart runt min hals nar vi gick nerfor trappen.

- Jenny, skrattade han i mitt ora.
Min Jenny.

Inombords dog jag litegrann for jag vet att det maste ta slut.

Sex och artsoppa kittlar skont i orat.

Igar kom jag det narmaste jag nagonsin kommer komma ett sexliv i det har huset. Utanfor min sovrumsdorr lag hunden och slickade sig sjalv och ljudet paminde mig om nar jag jobbade pa ett senilboende och jag satt i matsalen pa en torsdag nar det serverades artsoppa. Jag forsokte sova och femton halvdoingar sorplade artsoppa i orat pa mig.

Da slog det mig att det ar det narmaste den stackars hunden nagonsin kommer komma ett sexliv. Nagonsin. Hon ar ensam ansvarig for sin njutning. For all evighet.


Jag vet inte om jag tyckte mest synd om mig sjalv eller hunden.

Mitt kanske ackligaste inlagg nagonsin.

Ponera att du far din mens nar du ar fjorton. Du bloder i genomsnitt fyra dagar i manaden fram tills du ar... femtio sager vi. Det ar alltsa 1728 dagar i ditt liv som du tillbringar blodande med en djavla vuxenbloja pa dig. Men inte bara det, du ska vara tacksam ocksa, for det betyder att du ar en riktig kvinna som kan avla fram massa barn till de starka mannen. Tillaggas bor att de dar starka mannen dessutom tycker att du ar acklig nar nagon karvar sonder ditt inre och du offrar ditt blod for att sakra hans djavla nerkissade genpool.

Men tycker man inte da att vi atminstone kunde fa ett vettigt namn pa skiten? Jag hulkar nar jag hor ordet mens. Jag fryser inne i huvudet av lingonveckan. Jag hatar vartenda litet namn som nagonsin har sagt om blodflodet. Jag hatar aven ordet "blodflode" i sammanhang med det kvinnliga konsorganet.

Sa nu tanker jag sluta med idiotin och jag inte far ett battre namn pa det. Jag tanker knipa och halla det inne tills jag exploderar i en blodhog om jag sa maste, men nu har jag sagt mens for sista gangen.

En sak till...

... om nagon sager att de saknar dig, och du saknar dem ocksa - glom for josse namn inte att saga det ditt pucko!

Jag saknar dig ocksa!

Trott? Jag?

Har av diverse olika anledningar haft ackeltidigar mornar den har veckan. Det ar som att allt som jag satte at sidan nar Myra och Astrid var har bara buntat ihop sig, och sekunden de akte sa hoppade allt pa mig. Det har gatt sadar bra.

En morgon nar vi kom ner och skulle ha det vanliga morgonmyset, hallde jag upp mjolken i flaskan, tog med den till loungen och tog upp lilleman i knat och gav honom flaskan. Tva sekunder senare var vi bada dyngsura. Jag hade skruvat pa locket till mjolkflaskan istallet for nappflaskan. Need I say att det inte passade?

Jag skulle ge honom lite saft, sa jag tog hans flaska som stod pa diskbanken. En mikrosekund senare spottade och fraste han och tittade pa mig med en mycket forvanad uppsyn. Da hade Syster Elak-puckot stallt en flaska med gammal saft som hon hade med sig pa lagret FORRA veckan pa banken, och den sag ut som Lillemans.

Nar jag tvattade Syster Elaks har tappade jag duschmunstycket och blotte ner hela badrummet, inklusive oss tva. Tack England for heldjavlatackningsmatta!

Jag har pratat svenska med Pappanik ungefar sjuhundra ganger. Jag blir lika forvanad varje gang han inte svarar.

Jag skulle dricka kaffe en morgon, och da var det jag som spottade och fraste da jag hade haft i BADE kaffepulver och the-pase.

Igar kvall satt jag i koma framfor tv:n. Jag var sa trott sa kroppen inte ens lod mina order om att kliva upp. Jag var forlamad. Kommer inte ens ihag vad jag tittade pa. Men klockan blev drygt halv tolv innan jag kunde forma mig att ga upp till min sang.

I morse gav jag hunden ost till frukost. Som tur var kom jag till sans innan jag la hundfoder pa Lillemans macka.

Pappanik ska dessutom bort i helgen. Han aker ikvall och kommer hem lordag kvall eller nat. Syster Elak ska ha en kompis som sover over imorgon. Need I say att min vecka inte riktigt har varit bra? Need I say att det inte ser ut att ljusna?

Astrid och Myra, KOM TILLBAKA!

Avslutar med dagens kansla pa video eftersom jag sjong fardigt min kvot i lordags.

Den repetativa fasen lever vi i nu.

Promenad med Lilleman pa en gangstig langsmed parken;

- Gunga, Jenny!
- Inte nu raring, vi ska ga hem och ata lunch.
- Gunga, Jenny!
- Nej, inte nu, vi ska ga hem.
- GUNGA, JENNY!
- Nej, raring, inte nu.
- Gunga, Jenny!
- Nej.
- Gunga, Jenny!
- Nej.
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- Inte nu gubben, senare.
- Jag gunga senare.

(Ordet gunga blir vansinnigt ackligt om man skriver det 1411 ganger. Om ni inte har tankt pa det... )

Den har dagen...

... borjade illa, och blev precis varre.

Far jag spola tillbaka till fredag?

Fast for en stund sedan krop Syster Elak upp i knat och sa;
"Jenny, du ar den basta nanny i hela varlden!"

Sa ja.
Vi VET ju att hon aldrig ljuger.

Varning for stark bild;

Har ar tartan jag gjorde for de speciella svenska gasterna!

En snabbis, just the way I like it.

Har egentligen inte tid att fortalja alla smaskiga detaljer fran flickornas vistelse just nu, sa det blir bara ett kort sammandrag;

• Jag har blivit brutalt handkysst av Charlie Chaplin.
• Myra o Astrid gnallde HELA promenaden i London (Jo, SA var det.)
• Jag utsag "Eloise" och "Sang till friheten" till Sveriges basta latar. Eller var det varldens?!
• Vi tillbringade tva timmar med att forsoka luska ut vad cricket egentligen gar ut pa. Det gick halvbra.
• Vi har faststallt att syster elak ar elak pa riktigt.
• Ocksa att Lilleman ar bastast i varlden.

Mer kommer. Nar jag orkar.

Ursakta,

men tillat mig gapskratta!

Ditt resultat: 22 av 30
Grattis, du kan massor om sex och har troligen ett genuint sexintresse också, vilket driver dig till att ta reda på mer och mer, och är det något du inte känner till, slår du upp det eller tar på annat sätt reda på vad det betyder. Du hatar att stöta på en sexuell term och inte vara säker på vad den står för. Sen kan du också vara lite av en besserwisser förstås och knäppa folk på näsan med att du kan otroligt mycket om sex. Ibland kanske du har en tendens att teoretisera bort sånt som bäst bara visas med kroppsspråk? Glöm inte att det ibland är bättre med en innerlig kyss, än en knastertorr föreläsning - även om det handlar om ett så spännande ämne som sex.

Tips för dig med avancerade kunskaper:

- Dela gärna med dig av det du kan. Men var inte överlägsen!
- Använd dig av dina kunskaper för att fördjupa den sexuella relationen med din partner. Kanske kan du ta reda på ännu mer till exempel om taoistiska och tantriska sextekniker.
- Beställ böcker via internationella boksajter, där finns mängder av intressant engelsk sexlitteratur om du vill veta ännu mer.

I beg your pardon liksom.

Ar du battre an mig?!

Promillen for fan!

Idag har jag fyllt ar.
Jag har gratit 159 ganger.

Pappanik bjod ut mig pa mat och dricka,s a nu ar jag sadar nykter.

Men glad(arE)

Ass-Trid kommer imorgon. Myra pa Fredag.

Jag HAR INGENTING att klaga pa egentligen.

Sova nu.

(jag vill bara saga att jag alskar dig. Jag sager det aldrig, men det gor jag. Glom aldrig det.)

Strackt rumpa, present och festen som inte blev som den skulle.

Jo, jag har strackt rumpan. Formodligen pa den dar forbaskade roddmaskinen. Hur jag har lyckats ar dock ett mysterium, och kommer sa forbli for att gora handelsen sa lite pinsam som mojligt. Jag ska bara ga pa ta i nagra dagar och stracka ut alla muskler... typ.

Mormor Elak gav mig present igar. Eller ja, ett mycket fint och glittrigt kort med £10 i, och en chokladask. Ingen tramsig choklad, vi snackar the good stuff. Och det var ingenting annat an en hamnd for att jag fick henne att grata. Sa GOR hon. Vi gar liksom runt runt, hon ar skitelak och trycker ner mig i skoskaften tills jag blir apless och trycker till henne, DA ar hon genast snall igen. Men jag ska trycka till henne igen pa fredag, oavsett hur mycket mitt samvete sager att jag inte ska det.

Hon gick sa langt over gransen pa Lillemans kalas att hennes pass gick vilse. For att jag inte ska bli komplett galen eller saga upp mig eller forsoka dranka mig i babypoolen, sa maste jag sta upp for mig sjalv. Och kan jag inte gora det pa en schysst och vuxen niva, sa gor jag det som kravs. For jag AR ingen djavla dorrmatta som hon kan hoppa och stampa pa hur som helst - enough is enough.

Anyhow, chokladen var god.

Och festen ja. Det borjade som ett litet stillsamt midsommarfirande med Myra, Astrid, jag och familjen. Men fler och fler horde om det och nagra bjod in sig sjalva, andra blev inbjudna av Pappanik eller Syster Elak. Nu ar vi uppe i nan onaturligt hog summa av gaster som jag dessutom ska bjuda pa mat.

Pappanik sa igar "Om Mormor Elak kommer, sa kommer inte jag!". Skont att veta att jag inte ar den enda som ar barnslig. Sa vi loste det genom att skicka Syster Elak till henne over helgen, sa da kan ingen av dem komma. Da vinner bade jag och Pappanik, men ingen av elakheterna.

Och missforsta mig ratt, jag ar fullkomligt medveten om hur barnsligt och lojevackande det later, men TRO mig. Ingen av dem reagerar pa sunt fornuft. Inte heller pa ilska. Inte heller pa snallhet. De ar som vampyrer som bara smalter i dagsljus, eller i det har fallet, sin egen medicin.

Nu ska jag ta min onda rumpa och ga ut och roka.
Jag har arbetat upp min ilska igen bara genom att skriva om puckona.
Bah!

[Imorgon fyller jag ar!]

Fodelsedag, ensamhet och tvivel.

Alltsa, jag alskar att fylla ar.
Julafton och min fodelsedag AR de viktigaste dagarna pa hela aret och kommer alltid forbli. I ar kommer jag vara ensam. Eller ja, Lilleman kommer vara har, men han kommer ju knappast att ge mig frukost pa sangen. Inte heller sjunga.

Sa igar kom ett fodelsedagskort fran mamma. Som gjort for att bara satta sig ner och tjuta ogonen ur mig, men det gjorde jag inte. Jag stallde kortet i koket, sa jag kan se det hela tiden. Sa jag kan trosta mig nar den har familjen fuckar ur, att jag har en egen familj som alskar mig och inte ar som de ar.

Pa kvallen sag jag pa Britain's got talent. Och grat ogonen av mig. Jag grat nar de dissades, och jag grat nar de hissades. En man sjong opera och da grat jag sa jag nastan inte kunde se. En liten pojke gjorde stand up och da grat jag sa kudden nastan drop. Jag grat till och med nar reklamen for toalettpapper var.

Sjalvklart var det for framtradandena jag grat. Absolut, vad skulle det annars vara?!

Pa onsdag kommer min kara Astrid. Jag klamrar mig fast vid detta och det haller mig ovan vattenytan, for att jobba sex manader i strack med var tredje eller kanske fjarde helg ledigt AR inte bra, varken for kroppen eller for hjarnan. Jag ar trott, trott, sa innerligt trott.

Fast det latsas vi inte om. Vi ler och klampar pa i vanlig ordning med mindre sma utbrott har och dar som dovas med hog musik och somn. Piaff raddar mig alltid.

Smile like you mean it!


[smakprov fran talentshowen!]

Sweet taste of fear.

Jag korde Pappanik till stationen igar.

Han satt i framsatet, blaholl i dorrhandtaget och var likblek i ansiktet. I andra handen hade han en ol (han ar pa svensexeHELG. En hel djavla helg med vad normalt tar en kvall... britterna ar fan kassa!) som han klunkade ur da och da. Jag skrattade sa mycket att jag knappt kunde halla ogonen pa vagen. Sa egentligen var det hans fel att det bara gick halvbra.

Nar jag slappt av honom hittade jag dock spaken som flyttade fram satet vilket gjorde att jag faktiskt kunde trycka ner kopplingen nar jag satt ner. Da gick det plotsligt mycket battre.

Undra om min bil kommer snart...

Undra om den kommer alls efter det dar...

Tva timmar.

Det var allt som behovdes for att Syster och Mormor Elak skulle bryta ner mig i smabitar och ha mig som huvudratt.

Jag ar slut som manniska nu.

Jag har da aldrig hort pa maken!

Syster Elak blev skogstokig idag igen.

Hon hade ett rejalt brak med Pappanik och kom till mig och sokte trost. Men alltsa, det ar svart, for jag kan inte halla med henne och saga att hon har ratt, for det har hon inte - men om jag vagar saga nagonting annat sa far jag bara alla mina brister kastade i ansiktet, sa jag forsoker halla mig sa neutral som jag kan.

Fast idag kunde jag inte. Har kommer ett axplock av fina citat fran henne;

• "Idag hoppades jag att Ryssland inte skulle bomba oss, men nu onskar jag det och jag onskar att han dor!" (Pappanik alltsa)
• "Jag hatar honom! Det ar hans fel att mamma dog, om inte hon hade traffat honom, sa hade hon inte dott!"
• "Jag hatar Lilleman ocksa, for han dodade mamma. Det ar allas fel att hon dog, utom mitt. Jag hoppas han dor ocksa!"
• "Han gor ingenting for mig, han bara tanker pa sig sjalv och ingen annan."

Jag kanner en blandning av illamaende och chock. Att se den har lilla manniskan yttra sana saker om sin pappa och lillebror... det ar skrammande. Jo, hon skrammer mig faktiskt. Jag vill lasa in henne nanstans dar hon far dygnet runt terapi och tvingas se sig sjalv i spegeln.

Hon aker till Mormor Elak imorgon. Kommer hem pa sondag kvall och aker pa skolresa hela nasta vecka. Jag kan helt arligt saga - utan ett ogonblicks tvivel - att jag kommer inte sakna henne ett dugg. Hon ar en vidrig liten individ. Mahanda att det finns omstandligheter som har gjort henne sa, men faktum kvarstar.

Hade jag haft en shitlist, sa hade hon legat overst.

(ska ocksa tillaggas att jag just nu faktiskt ligger overst pa hennes ocksa, da jag kontrade med att hennes mamma faktiskt ocksa hade varit involverad i skapelsen av Lilleman. Jag begick med andra ord helgeran. Borde jag bry mig?)

Det luktar stekt fisk bland de kokta aggen!

Syster Elak brukar fa lift till skolan med hennes vans (naja, sa god van man kan ha i hennes tillstand!) mamma. Haromdagen kom hon hem och meddelade att det inte gick langre. Hon hade ett mycket langt och detaljerat utlagg om varfor detta hade hant. Det var for harda kittlingar, atning vid studsmatta och andra triviala saker. Orden "det var inte mitt fel" forekom mer an en gang kan jag saga. Men jag la ingen storre vikt vid det, hon blir osams med folk hela tiden liksom. (dessutom har jag lart mig att nar folk vill ljuga, sa spenderar de alldeles for mycket tid pa detaljer. Speciellt Syster Elak.)

Jag ordnade istallet sa hon far lift med grannarna, vilket gar alldeles utmarkt. Men igar pratade Pappanik med henne, och ville ringa till vannens mamma (C) och reda ut hela historien.

Hon blev H Y S T E R I S K!
Vi pratar inte tonarsutbrott, vi pratar galen. Hon havdade att hon hade glomt numret, vilket hon har kunnat utantill i ett ars tid, hon bonade och bad, hon skrek och grat, hon slogs... allt for att han inte skulle ringa.

(saklart tog JAG fram numret och gav honom, jag ar ju har for att hjalpa till liksom... )

Hur som helst, jag ska inte bli for detaljerad. Kontentan av det har inlagget ar helt enkelt;
Jag ar inte dummare an att jag kan rakna ut att det har hant nagonting som hon ar desperat for att vi INTE ska fa reda pa. Paniken nar han skulle ringa var alldeles for verklig for att det inte ska vara sa. Det enda jag lyckades fa ut henne var att det inte var vannen (V) hon var osams med, utan mamman!

Da ar min fraga, vilka 13-aringar blir osams med sina kompisars mammor?!
Eller vanta, jag omformulerar;
Vilka OSKYLDIGA 13-aringar blir osams med sina kompisars mammor?!

Sa nu oppnar jag en gissningstvling. VAD tror ni hon har gjort for att en vuxen manniska inte ens star ut med att ha henne i bilen 10 minuter om dagen?

Ring Ambulansen…

… horde jag syster elak skrika mellan mina egna andetag som ekade i mitt huvud. Jag lag dubbelvikt over diskbanken, oformogen att sta uppratt och med ett krampaktigt tag om disktrasan.

Bara ett kort tag innan kande jag hur det borjade varka pa hoger sida av magen, till en borjan inte sa farligt, men det okade i kraft radikalt. Jag bad Pappanik kora mig till det stora kopcentret dar jag kopte varktabletter - det finns inget som inte kan botas med varktabletter! Nar vi kom hem, tog jag tva och stallde mig sedan for att diska. Det var da det hande. Det smallde till - som en explosion i magen. Jag tappade andan och min kropp slangdes framat…

Syster elak stod med en hand pa min rygg och den andra letandes i en diagnosbok. Pappanik satt vod datorn och letade efter nummer till sjukvardsupplysningen.De sprang emellan koket och kontoret, medan jag stod dar. Och forsokte andas. Luften tog slut, sa det blev bara korta, snabba andetag som fick mig att bli yr. Smartan pulserade fortfarande och okade per sekund.

Nar jag horde syster elak ropa om ambulans, tvingade jag mig upp i halvliggande ganglage. Gick - naja - slapade mig genom hallen med tararna fallande fran mina kinder. For jag grat inte, tararna bara foll konstant. Konstant och ljudlost.

Jag vadjade till Pappanik att inte ringa nagon, att lata mig vila en timme och se om det blir battre. Syster elak protesterade och sa att jag skulle do inom en halvtimme om vi inte ringde.
Vi kompromissade med att jag skulle ga och lagga mig, pappanik skulle ringa sjukvardsupplysningen och bara fraga vad det kunde vara. De knuffade mig uppfor trappan, och smartan var olidlig, jag ville bara lagga mig ner och do.

De lade mig pa sangen och pappanik fragde exakt vart det gjorde ont. Jag visade honom, och plotsligt tog han tag i min ena fot. Han drog upp benet och trock det mot mig. Jag skrek till av smarta, men han holl ett stadigt tag.

Efter nagra minuter fragade han om det kandes battre - jag stallde mig upp och smartan var som bortblast.

Da sager Pappanik; Lilla Jenny, nar du lanar min roddmaskin, sa MASTE du stretcha efterat - annars kommer du fa ont. Jag rodnade och nickade nastan osynligt innan jag gick nedfor trappan igen och fortsatte att diska.