Micke,

Det här är det märkligaste som någonsin har hänt mig.

När jag hörde att du var död, så stannade mitt hjärta. Sedan gick det sönder, och jag tänkte att jag aldrig kommer kunna le någonsin mer. Nu är jag hemma hos pappa, och vi har skrattat massor. Emil och jag skulle åka hem från centrumet, och som du vet, så tar det fem minuter. Det tog en och en halv timme. Emil svor att han aldrig skulle åka någonstans med mig någonsin mer om inte pappa var med. Trodde han ja.

Det går att skratta, det går att fortsätta. För det känns som om du fortfarande är här. Du kommer genom dörren vilken sekund som helst. Eller hur? Egentligen har ingenting hänt.

Innerst inne vet jag inte att det är så.

I går kväll var vi hemma hos Björn. Du missade när han lekte med Micha och hennes tuggleksak och slog sig själv på näsan. Det roliga var att vi precis hade tittat på Americas funniest homevideos, och jag filmade det. Jag filmade också när Emil skulle brottas med henne, men eftersom han darrar om en daggmask kommer för nära, så sprang han och gömde sig bakom mig i soffan. Som av en slump, så "råkade" han radera filmen från telefonen. Men han gör snart något roligt igen, och då ska jag vara beredd.

I morgon ska jag till Cissi och fira nyår. Vi ska laga god mat, gå och tända ljus vid din minnesplats och lova att inte sluta röka i år heller. Jag kanske till och med ska lova att inte sluta äta godis ens en gång, det beror på hur modig jag känner mig. Det kommer kännas konstigt att vara hemma hos dig, utan dig. Vi var där igår, och dina kläder låg i tvättkorgen, tandborsten låg på handfatet och din deoderant i badrumsskåpet. Cissi är så ledsen, men hon är också stark. Fast det vet ju du, det är en av anledningarna att du älskar henne. Tack och lov växte du ifrån de där bimbosarna du envisades att vara ihop med förut... jag tänker inte ens gå in på eländet.

Jag tänker på dig. Alla våra minnen. Allting vi gått igenom. Jag tänker att du är för bra för att sluta sådär. Du är så djävla bra. Jag älskar dig, och du kommer aldrig att bli glömd.

Jag tänker lite på den där historien med Zlatan...

Figo, Ronaldo och Zlatan dör och kommer upp till himlen. Sankte Pär hälsar dem välkomna och visar in dem till Gud. Han frågar Figo, "Vad är det bästa med fotboll?" "Det bästa med fotboll är att jag kan sprida glädje till folket och tjäna mitt uppehälle." svarade han. "Bra svarat, kom och sitt här vid min vänstra sida." Sedan vände han sig till Ronaldo och frågade samma sak. "Jag kommer från fattiga förhållanden och har kunnat visa mina medmänniskor att man inte behöver vara dömd till ett liv i fattigdom, att det finns en väg ut. Sedan har jag dessutom kunnat sprida glädje." Gud tittade på honom och svarade "Bra svarat, kom och sitt här på min vänstra sida." Sedan tittade han på Zlatan och frågade vad han ansåg. Zlatan reste sig upp, spottade på marken och sa; "Du sitter på min stol!"

(Fast spotta inte, det ser illa ut.)

Ta hand om dig. Vi ses igen, och då får du bjuda på ölen eftersom du kom dit först.


Ps; Det här är sista bilden som togs på dig, tänkte att du kanske ville se den. Man kan se ett mycket litet leende leka i mungiporna om man verkligen anstränger sig, men du får fan träna lite på det där alltså! Ds.