Haxan och hennes hus.

Jo, nu ar det december minsann.
Pappanik har investerat i julskivor som gar pa hogvarv pa stereon, jag dricker jul-the fran IKEA. Nasta helg ska allt julpynt upp, vi ska bygga pepparkakshus och baka julgodis.

Allt borde vara mysigt och trevligt, eller hur?

Men det hanger ett stort orosmoln over den gemytliga bilden. Vi ska fira jul hos Mormor Elak. Fast jag ar helt pa det klara med att jag inte ska folja med. Jag vagrar, jag firar hellre jul i en soptunna. Av tva anledningar;
1. Jag skulle sitta och irritera ihjal mig. Det skulle forstora all julanda jag eventuellt skulle ha byggt upp. Jag skulle vara tjurig och kedjeroka. Att tvinga mig att umgas med henne, och dessutom pa hennes hemmaplan ar bara rent elakt.
2. Det skulle forstora hennes jul. Hon avskyr mig. Jag har tagit det mest vardefulla i hennes liv ifran henne, utan att ens fraga, och jag har inte ens vett att skammas. Om jag hade varit i hennes skor (inte for att det ar speciellt djavla troligt att jag nagonsin skulle hamna i sana skor, men anda...) sa hade jag tagit det som en spark i skrevet att jag var dar pa jul. Och om hon kanner sa, sa kommer det att ga ut over de smas jul, och det ar bara djavligt onodigt.

Sa min slutsats ar att jag ska stanna hemma. Pappanik och Syster Elak tycker jag ar skitlojlig, men vissa strider ar inte varda att kampa. Vi ar inte en stor lycklig familj, vi kommer aldrig att bli det, sa varfor gora livet svarare genom att forsoka? Fast Pappaniks motiv ar nog inte svarare an att han tycker det ar orattvist att han maste sta ut med henne hela julafton, och inte jag, sa da ska jag ocksa lida. Men de firar ju pa juldagen, sa pa sjalva julafton kommer alla vara har hemma med mig i alla fall, sa jag ar fullkomligt nojd med det.

Jag och Mormor Elak har dessutom pa sista tiden fatt en an mer anstrangd relation pa grund av Lilleman och Syster Elak. De far inte tycka om mig. Syster Elak ar stor nog att forsta vad som hander, och hon kampar sig bla for att inte sara varken mig eller haxan. Jag tror inte Lilleman har full koll, men det ar klart han fattar att nat ar galet, men han ar glad anda. Mormor Elak ar allt annat an glad. Hon pratar hela tiden om hur synd det ar om henne. Hon forlorade sin dotter, och vad jobbigt hon tycker det ar att forlora sina barnbarn.

Men helt djavla arligt din dumma karring!
DU gor sa att de inte vill vara med dig. DU beter dig som en idiot mot Pappanik, och det gor att han lagger ner mindre energi pa att ni ska ses sa ofta som mojligt.

Haromdagen sa hade Syster Elak en ny van hemma, de skulle aka med haxan och shoppa. Syster Elak hade en godispase som hon bjod sin van pa, men hon sa "Nej tack, det ar bra for mig." Mormor Elak fick en elak glimt i ogat och sa till Syster Elak; "Det dar skulle du ma bra av att saga ibland." Hon horde inte riktigt vad hon sa, men eftersom haxan log, sa trodde hon det var nagot snallt och bad henne upprepa vad hon sagt. "Jo, jag sa, det dar skulle du ma bra av att saga ibland, da skulle du kanske inte se ut som du gor."

Sa gor hon. Kallar henne fet. Sager att hon ar en acklig gris. Sager att hon skams over hur hon ser ut. Sager att hennes mamma skulle vanda sig i graven om hon sag hur hon sag ut. Sekunden senare vander hon sig mot mig och fragar varfor Syster Elak inte respekterar henne langre, och tycker att det ar mitt fel. Ja, saklart det ar. Dumma idiot!

Jag har inte ett uns av sympati for den dar manniskan, for hon ar oformogen att tanka pa nagon annan an sig sjalv, och hon ar dessutom djavligt elak. Syster Elak har legat i min famn och gratit hysteriskt mer an en gang for att Mormor Elak har papekat pa nagot fint satt att hon maste sluta ata. Gor man sa mot nagon man alskar? Bah, jag blir sa arg bara att skriva om det.

Helvete heller att jag ska tillbringa den mysigaste dagen pa aret i hennes djavla hus.