Hjarta rimmar pa smarta av en anledning.

Helt arligt, vad AR det med man och loften?

Ni verkar tro att vi kraver guld och grona skogar, nar det i manga fall gar precis lika bra med plastparlor och en buske. Lova inte om ni inte har for avsikt att halla det, for nar dina ord slutar betyda nagonting, sa ar du fast i en situation du inte vill vara. Ord kan sara, men brustna loften sarar an mer an sa. Det handlar inte om stora gester, det handlar om att alska och att finnas nar det behovs. Inte finnas med planboken eller de dar djavla stora loftena, det handlar om att finnas dar for att ge en kram eller en vanlig klapp pa kinden och ett trostande ord.

Vad ar det som ar sa svart att forsta?

For varje brustet lofte branns annu en bro, och tro mig, antalet broar ar inte obegransat.

Sa nasta gang du far for dig att gora nagonting spektakulart som du inte tanker halla, satt dig istallet med henne i soffan och titta pa en film. Ta med henne pa en promenad med hunden. Ta dig tid och fraga hur hon har det och faktiskt lyssna pa vad hon sager.

Hennes hjarta gar sonder, och du ar for djavla trog for att fatta det.

Jag har snart slut pa plaster.