En annan smart som inte heller ar sa smart.

Ocksa pa kalaset;

- Jenny, jag tycker inte om hur vissa manniskor behandlar dig.
- Fast sa farligt ar det inte.
- Jo, du blir overkord, hela tiden.
- Jag tror att det bara handlar om att jag vill forsta manniskor.
- Nej, Jenny. Sa ar det inte.
- Inte?
- Nej, du ar bara otroligt forstaende.


Jag vilar mitt fall.

Det roliga i det hela var att det kom fran Pappanik. Och om ni inte ser varfor det ar roligt, sa ar jag sjukt dalig pa att formedla min vardag har pa bloggen. Men pa tal om Pappanik, han chockade bade en och tre ganger pa kalaset. Lyssna bara pa det har;

- JENNY!
- Jaaa?
- Kom in i koket ett tag ar du snall.
- Maste jag?
- Ja.
- Ar du saker?
- Men kom hit!
- Vad har jag gjort nu?
- Men, sa hemsk ar jag val inte?
- Jag valjer att inte svara pa det.
- Vad jag ville saga var, jag har haft en av de basta dagarna pa valdigt, valdigt lange - och allt ar din fortjanst. Sa tack sa mycket for allt jobb du har lagt ner och for att du har organiserat det basta kalaset i mannaminne. Alla har haft trevligt, maten var fantastisk och Lilleman har haft det sa roligt.
- Ingen fara, jag ar glad att du ar nojd.
- Jag vet att jag inte sager hur bra du ar sa ofta som jag borde...
- Vi kanske ska enas om att du aldrig gor det?
- Jag vet. Men a andra sidan, sa sager jag inte hur dalig du ar lika ofta som jag borde.
- Du kunde inte lamna det vid att jag ar bra?
- Jo, men du AR bra. Jag bara menar...
- Ja, fast sluta mena det. Jag tanker ga harifran nu medan det fortfarande ar bra. Jag ar valdigt glad att du ar nojd.

Och en annan gang stod Syster Elaks gudfar och pratade med honom;

- Sa, traffar du nagon nu?
- Nej.
- Men hon du hade med till varat brollop var val bra?
- Njae, inte helt.
- Jaha, men vad ar du ute efter da?
- Om du tittar dar, dar har du en vacker kvinna!
- Jenny?
- Oh ja, en san vill jag ha!
- Ja, av alla svenska tjejer jag har traffat ar hon en av de basta!
- Hur manga svenska tjejer har du traffat?
- Fyra.

Men kardemumman ar, att jag hade en alldeles fantastisk dag! Lilleman var alldeles overnojd, vilket var huvudsaken - sedan att alla andra ocksa var det blev en trevlig bonus.

Och vi ar tillbaka i rollen att leka lyckliga familjen. Eller jag tror inte vi leker heller, nar det funkar, sa har vi det riktigt, riktigt bra. Det ar sa otroligt skont att se de tva sma vara alldeles overfulla av trygghet och gladje, allt bara klickar. Det ar san stor skillnad. Nu kanske det far vara bra en stund?

Nu ska jag forsoka fa tillbaka all energi jag har gjort av med sista veckan, for nasta helg kommer bli tuff som fan. Och Lilleman, sot som han ar, har borjat klockrent att hjalpa mig genom att vakna halv fem i morse. Och tokvagra att somna om. Klockan ar halv atta och det kanns som om halva dagen har gatt. Tack for det, liksom.