Nar du sager att jag overdriver, hur menar du da?!

Alla ar sjuka.
Det hostas, snoras och gnalls.
Ja, alla utom jag forstas, jag mar fina fisken.

Lilleman vomerar i vanlig ordning nar han har hog feber, sa med hushallspapper och gummihandskar i hogsta hugg forsoker jag fa hunden att fatta att Lilleman inte forser henne med lunch, utan han mar daligt. Samtidigt sa skriker Syster Elak pa uppmarksamhet for hon ar ynklig. Eftersom jag tidigare forklarat att det ar fysiskt omojligt for mig att vara dem alla till lags, sa ska alla vara varst, sa jag tillbringar mest tid med dem. Men i morse tog Syster Elak priset. Faktiskt.

Lilleman lag i mitt kna i soffan och lekte med mitt har samtidigt som han tittade pa tv. Syster Elak gjorde sig fardig for skolan, for jag tyckte hon verkade frisk nog for att ga. Forst borjade hon hyperventilera.
- Gor inte sa, for du kommer bara bli yr och ma illa, andas lugnt istallet.
- Men jag kan inte.
- Prova i alla fall, okej?
Tva sekunder senare var andningen normal. Sa gick hon in i koket, och jag horde en duns. Hon har tidigare fejkat svimningar, sa jag beslutade att vanta lite och se vad som hande, och efter nagon minut reste hon pa sig, kom in i vardagsrummet och latsades som ingenting och borstade haret. Jag log for mig sjalv, for det var faktiskt lite sott. Da borjade hyperventilationen igen, sedan borjade hon vanka fram och tillbaka framfor tv:n.
- Jeeennnnnyyyyyyyyy, snyftade hon fram.
- Ja, hjartat?
- Jag har ingen kansel i benen! Jag kan inte kanna mina ben! Vad ar det for fel pa mig?!
- Men du kan ju ga pa dem i alla fall, sa de ar uppenbarligen inte borta.
- Det ar inte roligt! Det gor ont!
- Men jag tyckte du sa att du inte kande nagonting?
- Gaaaah!

Hon klampade ut, och borstade tanderna, och akte sedan till skolan.

En halvtimme senare ringde visserligen skolan och sa att hon var sjuk, men det var feber, inte avsaknad av ben eller brist pa luft.

Lilleman ar mer smart. Han vet att det basta sattet for honom att fa uppmarksamhet ar att saga att han har ont i magen, for da kommer jag rusande. I vanliga fall kommer vomeringsfontaneriet nagra sekunder efter han sager det, sa det galler att vara snabb som blixten. Men nu har hans vomeringsprocent sjunkit fran 100% till 15%, sa jag misstanker att det ar lurendrejeri pa gang.

Nu sover de bada sott i sina sangar dock, och jag har hunnit plocka undan all shopping samt stada ur skafferiet. Nu ska jag dricka kaffe och njuta av tystnaden, for nagon av dem kommer sakert att vakna snart. Eller sa kommer Pappanik hem fran jobbet for han ocksa ar sjuk...