Monday, 12 November 2007

Gasp.

Apropa det som hander i byn, sa ar det enda jag kan saga med sakerhet - Jag VET inte. Men jag ska halla er uppdaterade. Typ.

I ovrigt onskar jag att kloning var nagonting som var socialt accepterat och tillgangligt. Jag har tre stycken som ar helt beroende av mig 24/7. Lilleman blir alltid klangig nar jag har varit borta, men nu har det gatt over till extreme mode. Ingen annan far gora nagonting, jag ska skota hans inhalatorer, jag ska ga upp med honom pa natten, jag ska sitta och titta pa hans fantastiskt roliga dvd:er. Forsoker nagon annan, sa skriker han. Hogt. Syster Elak har ocksa gatt over till nagon form av klangighet, inte bara fysisk. Hon ar beroende av mig for allting, om hon maste ha en asikt om nagonting, sa fragar hon mig forst, ska hon gora nagonting kreativt sa maste hon veta hur jag skulle ha gjort det forst. Nar hon ska titta pa tv, sa maste jag sitta bredvid henne utifall att hon skulle behova mig. Sedan ar det hunden. Hunden som alskar mig mer hela tiden bara for att jag inte ar overfortjust i henne. Jag drar mig undan och hon kryper innanfor mitt skinn. Hon foljer vartenda steg jag tar, vart jag an gar. Hinner jag ga ut och stanga dorren sa sitter hon och tittar ledset pa mig nar jag kommer in. Sitter jag med Lilleman och Syster Elak i knat sa star hon nedanfor och blanger.

Ni forstar ju att det hela skapar en otrolig mangd svartsjuka. Det finns bara en av mig och tre av dem, jag har inte en chans. De brakar sinsemellan for min uppmarksamhet, och jag ar bara trott. De suger ut min energi helt enkelt. Vackarklockan snoozar minst en timme varje morgon innan jag far upp ogonen, eftermiddagarna har jag ont i ogonen av trotthet.

Jag da, liksom? Nar ar min tid? Innan hade jag tid nar Syster Elak hade gatt och lagt sig, men nu gar hon och lagger sig senare och hundskrallet gar inte och lagger sig fore mig nagon dag alls, sa min tid bara krymper och krymper och krymper.

Drastiska atgarder kravs. Det har funkar inte. Det kommer inte finnas nagonting kvar av mig till jul. Dessutom har jag inte tid for nagon annan. Jag har inte tid for nagon annan, inte ens Myra liksom! Myra da? Nar ar hennes tid?! Sahar far det inte ga till!

Tips nagon? Hur gor man for att bli tre personer?

3 comments:

Anonymous said...

Man säger nej! Att göra det och rå om sig själv och må bra, är den största kärlek man kan ge till andra. Det vet och förstår de inte nu, men de märker det genom att du då kan ge tillbaka så mycket mer. Stå på dig!

Anonymous said...

Myra känner sig lite åsidosatt, faktiskt. Men hon är inte avundsjuk och sur iaf. Än.

Anonymous said...

Men gar inte lillpojken pa dagis? och syster elak maste val ga i skolan.. kan du inte ha lite av din tid da? Skit i hushallsarbete och annat trakigt under den tiden bara =D