Wednesday 21 November 2007

Gott & Blandat.

Jag trodde jag var dalig pa att ta komplimanger...

- Vad stolt jag var over dig igar, hjartat!
- Vad menar du?
- Du var sa duktig, hjalpsam och omtanksam. Och du verkade lycklig, det var harligt att hora dig skratta.
- Vada omtanksam?!
- Ja, omtanksam. Tanka pa andra manniskor istallet for sig sjalv.
- Vada lycklig?!
- Du skrattade. Mycket och hogt, jag har inte hort det pa valdigt lange, och det gjorde mig glad.
- Ha! Du ser, jag sa ju att jag skulle sluta vara hemsk hela tiden!

I ovrigt har jag intervjuat en stadtant. Hon sag ut precis som de gor i filmer, hon kommer sakert att svara bakom min rygg och beratta for alla sina vanner om flackarna pa mattan. Jag bad mest om ursakt hela tiden for att jag bad henne gora saker, ursakta att du maste stada det har rummet, ursakta att du maste moppa golvet i koket, ursakta for att du maste stada toaletterna. Fast till slut sa hon liksom att det ar ju darfor hon ar har. Vi betalar henne for att gora det, sa jag behovde inte kanna mig dum. Da kande jag mig annu dummare och bad annu mer om ursakt.

Lilleman har vomerat ner hela bilen ocksa. Vi akte till Pappaniks foraldrar pa lordagen, och halvvags borjade han grata. "Jenny, jag har ont i magen!", tva sekunder senare hade vi en vomeringsfontan i baksatet. Eftersom organiserad ar mitt mellannamn, sa hade jag ingenting annat an ett femton-tal vatservetter att torka upp det med. Ah, sa roligt vi hade. Sen fick jag plocka isar barnstolen och rengora den med tops, for fy satan vad flytande klumpar letar sig ner i alla tankbara hal.

Syster Elak ska ha sin enda van pa overnattning pa fredag. Hon ar blind. Och otrevlig. Jag har sa svart for henne. Och eftersom de da behover skjuts fran skolan, sa ska Pappanik ta taget till jobbet och lamna bilen hemma. Pa ett villkor. Att han far ga ut pa just fredag. Han gillar henne inte heller och skyr inga medel for att slippa undan. Kanns det som jag vann? Nahva?

Sa har vi fatt nya grannar ocksa, sa vi var pa inflyttningsfest i lordags. Kopiost trevliga manniskor, och de har redan hamnat i konflikt med ett annat grannpar. Det hela ar vansinnigt spannande, eftersom det andra paret ar de som ger Syster Elak skjuts till och fran skolan varje dag. Jag foljer det med spanning och hejar pa den som vinner. Forutsatt att det ar vara nya grannar som vinner sa klart!

Sist, men absolut inte minst;



Min absolut basta lat, och jag ska se dem pa riktigt i borjan pa December!

2 comments:

Hans-Barbro är vi! said...

Som alltid vansinnigt roligt och intressant att läsa din blogg - trots att jag ju egentligen inte alls känner dig.
Det verkar som om den panikbenägna familjen alltmer kretsar kring dig som det enda fasta navet!

Lycka till.

Anonymous said...

Har du plockat fram telefonen från under trappan än? Du får ju höra aaav dig! Jag vil ju veta med om da thing u tol' me 'bout!