Knas!

Nu blev det jatteknasigt.

Nar jag skrev har, sa menade jag ju har som i hemma, fast for er ar ju har har som i bloggen.
Jag hade alltsa inga som helst funderingar pa att sluta blogga, for det vore ju himla dumt. Nej, vi har haft hatkampanj mot Jenny hela forra veckan, likt en politiker samlar pengar for sina valkampanjer har Syster Elak varvat fiender till mig. Hon har lyckats ganska bra.

Trakigt for henne, sa finns det bara en fiende som skulle vara direkt skadlig for mig, och det ar Pappanik, och han ar den enda som inte har latit sig varvas. Fast jag har sagt upp mig, jag fick nog och blev radikalt arg och ledsen. Men efter en salongstid och lite smoreri, sa blev det att jag stannade i alla fall. Sa nu ar jag fin i haret i alla fall.

Syster Elak alskar mig igen, till Mormor Elaks fortret. For hon har frossat i gladje nar det har varit sa mycket brak. Hon klar upp sig och gor sig fin, satter sig pa forsta parkett och njuter. Men istallet for att hon fick kasta tomater pa skadespeleriet, sa kastade jag tomater pa henne. Ruttna saklart.

Jag har fortfarande valdigt lite tid, praktiska saker ar inte det storsta problemet, de gor jag undan ratt snabbt. Nej, det ar de dar forbaskade relationsgrejerna som tar tid. Manga dagar spenderar jag manga timmar pa enbart Syster Elak. Det ar alltid nagot problem som ska ventileras, eller praktiska saker som maste fixas, eller sa ska det kramas och busas, eller bara gnallas i storsta allmanhet. Lilleman tar sin tid ocksa. Hans vokabular okar drastiskt hela tiden och ju mer han kan kommunicera, desto mer kraver han. Han gnaller dock valdigt sallan, vilket ar skont, men eftersom de bada hela tiden maste tavla om min uppmarksamhet, sa ligger de i ordentligt.

Men ja, jag ska inte sluta blogga alltsa, jag kommer fortsatta sprida gladje pa familjen konstigs bekostnad och inte kanna mig det minsta skamsen for det.

Sa, vi ses.