Devil in disguise.

Gud och jag har ett samarbete for att fa min sista tid har i huset ga sa smidigt som mojligt. Jag borjar inse att jag formodligen skulle ha fatt en battre deal med djavulen, da gud arbetar under mystiska omstandligheter.

I forrgar till exempel, sa gjorde jag fiskgratang till middag. Med torsk, tomatsas och gratinerade potatismostoppar. Jag hade tagit ur fiskformen for att stro lite ost over de sista 10 minutrarna, och nar jag skulle satta tillbaka den i ugnen, sa gled den ur handerna pa mig. Femhundra liter tomatsas och hundra kilo torskfileer bah simmade pa koksgolvet. Inne i ugnen fanns de resterande femhundra litrarna tomatsas och nagra fa fiskstjartar. Inne i ugnen fanns ocksa de platar jag inte anvande, vilket kom upp i antalet fem. Pa dem landade ocksa nagra liter tomatsas.

Jag var extremt nojd med mig sjalv. Speciellt eftersom jag hade anvant de sista tomaterna. Och den sista specialkryddan som gor den god. Och fisk.

Sa, what to do? Ge mig ut och fiska efter torsk? Snabbodla nagra tomatplantor? Vispa ihop en ort-tradgard? (Jag vet att aka till affaren skulle ha kunnat vara ett alternativ, men det hade inneburit ta med alla barn, betala for maten sjalv, och ha middagen fardig runt tio-tiden.)

Nej tack.

Sa jag, jo, ni laser ratt, jag plockade upp fisken igen - stoppade tillbaka den i formen med lite av tomatsasen och kryddan, hallde sedan over en burk pastasas och en djavla massa ost sa ingen skulle marka skillnaden.

Den kvallen at jag en sandwich.

(jag anvande ocksa tre rullar hushallspapper for att fa upp all djavla tomatsas.)