Monday 14 July 2008

Sjalvmord och tolerans.

Det har inlagget hor inte alls hemma har, men det ar nagonting som jag vill ta upp i alla fall.

Sjalvmord debatteras friskt och det ar nagonting som i princip alla har en asikt om. De flesta finner det egoistiskt och fegt, andra finner det modigt. Oavsett vad det ar, sa ar det val viktigare att fundera pa vad vi ska gora at det? Forbattra psykvarden. Ja. Regeringen pratar om en nollvision, det ska satsas pengar pa varden. Jattebra.

Men det ar val anda sa mycket storre an det?! Jag menar, varfor tar sa manga manniskor livet av sig? De ar ensamma. Ledsna. Sjuka. Mobbade. Diskriminerade.

I manga fall, tror jag, att den samhallsattityd som finns idag paverkar till en stor del. Medmanniskor kan gora sa mycket som inte kemiska substanser kan. Vi kan inte stota ut sa manga manniskor ur varat samhalle for att de ar "fel" och sedan klia oss i huvudet och fraga oss varfor de valjer att do. Jag sager inte att sjalvmord ar pa var och ens samvete, men jag sager att toleransen for olikheter i samhallet med all sakerhet inverkar, och den kan inga mediciner i varlden ra pa. Om det inte finns en plats for alla, hur ska da alla existera? Vem ska fa avgora vem som har ratt att vara har? Pa vilka grunder? Det finns inget svart eller vitt, alla manniskooden ar olika.

Men det ska val anda for i helvete vara var och ens ratt att existera?! Vem fan ar vi att saga att de inte far? Det kanns djavligt onodigt att ha ratten att avliva manniskor for att de har handlat fel - och farligt for den delen. Vart slutar det, liksom? Och vem har ratten att avgora? Du? Din granne? Politiker? Vi ar alla skadade av vara erfarenheter och sociala kontext, vem kan gora en objektiv bedomning?

Vi maste sluta att vara sa forbannat kalla och oka toleransen. Nu sager jag inte att det ar en losning, men nog fan ar det en del av den i alla fall.

Alla ar varda att alskas av nagon - anda finns de det som inte har det. Sedan finns det manniskor som alskas till forbannelse, men som inte ar kapabla till att alska sig sjalv. Det kommer nagonstans ifran, och jag tror inte att allting kan forklaras med saknade substabser i hjarnan.

No comments: