Jag har varit lite lat med uppdateringar va?
Jo, hela familjen befinner sig nu i Frankriket, vilket innebar att jag har huset for mig sjalv. Sa om jag inte skriver sa ar det for att jag sitter pa toaletten utan att nagon knackar pa dorren, eller tittar pa tv som inte innefattar Big brither eller Bob the Builder, eller sitter pa altanen och dricker kaffe och roker utan att nagon skriker att jag ska komma in, eller bara pillar naveln.
De akte hur som helst igar natt. Eller igar morse, mer exakt, men jag skjutsade dem till flygplatsen halv fyra, sa det kandes som natt.
Kvallen innan skulle jag och Pappanik enas om middag. Detta tar oss ungefar sjutton sms fram och tillbaka. Det brukar lata ungefar sahar;
Pappanik;
"Planer for middag?"
Jag;
"Har inte tankt sa langt. Du?"
Pappanik;
"Jag kan ata vad som helst."
Jag;
"Jag ocksa. Har du inga onskemal?"
Pappanik;
"Puben? Pizza? Kinesiskt? Indiskt?"
Jag;
"Vi pratar hamtmat antar jag?"
Pappanik;
"Vill du laga mat?"
Jag;
"Inte egentligen. Vilket som funkar."
Pappanik;
"Kinamat?"
Jag;
"Jag ar inte jattesugen pa det."
Pappanik;
"Indiskt?"
Jag;
"Njae. Pizza?"
Pappanik;
"Helst inte. Puben?"
Jag;
"Jag kanske bara ska laga nagot?"
Pappanik;
"Mot mig pa affaren om en halvtimme. Ta med Syster Elak. Vi bestammer dar."
Det ar sant. Vi gar igenom den dar proceduren nastan varje gang. Och vi hamnar alltid pa affaren och koper olika ratter. Bra skit liksom. Naja, just den har gangen var det ju sista gangen vi skulle ata ihop pa valdigt lange, sa det var ju lite speciellt sa vi laddade upp med massa diverse lackerheter, treratters skulle det vara liksom. Ut ur det bla sager da Pappanik;
- Vi maste ju se till att du ater ordentligt, Jenny! Jag kommer ju inte vara hemma for att ta hand om dig pa ett tag, sa du behover lagra lite.
- Annars kan du ju alltid anstalla nagon som gor vad du gor, det kostar ju samma som du gor - ingenting.
- Jag vet inte om det finns nagra pengar i varlden som racker att betala nagon for att sta ut med dig, Jenny.
- Nej, det ska val vara nan dumskalle som betalar mig for att flytta in i deras hem.
Tyst.
Mera tyst.
Jattetyst.
- Ska vi betala eller?
Nar vi kom hem satte jag mig framfor tv:n medan Pappanik lagade maten, sedan satt vi alla tre i olika rum och at innan alla tre gick in pa varsitt rum och donade. Vilken trevlig gemenskap, visst?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment