Tva olyckor har vi haft. En valdigt stor som lamnade fina bromsspar, eller det var snarare kalsongerna som var bromsspar i olyckan, sa stor var den. En ganska liten, men andock en olycka.
Forst blev jag arg. Men sa kom krokodiltararna. Sedan kom skriket. Sist kom uppstrackta armar; "Foorlaaaat Jenny, jag vill ha en kraaaahahaaam." Ja, hur djavla arg kan man vara da? Sa da blev jag pedagogisk, eller nagot liknande i alla fall. "Jo, men du forstar, raring, du maste saga till mig innan du gor nagonting. Stora pojkar gor sa, de ar inte som bebisar som bara gor det i blojan, och du kan ju inte det nu dels for att du ar en stor pojke, men ocksa for att du inte har nagra blojor. Nar du gor det pa golvet sa maste Jenny stada hela tiden, och det tycker inte hon om, visst?"
Strax efter gar han pa pottan och trycker fram en extremt liten jordnot, skriker i hogan sky; "Jag var inte dum nu, visst? Jag var STOR POJKE och gjorde det pa pottan, visst Jenny?"
Men det gar framat. Jag menar, tva olyckor ar ju inte sa mycket alls. Eller?
Jag har hittat de magiska orden dock; Stor pojke. De funkar battre an godis.
Imorgon ar han pa dagis hela dagen, ska jag vara ful och skicka honom utan bloja och inte saga nagot? Bara for att det vore lite roligt liksom? Vad tycker ni?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment