-

Idag mar jag riktigt daligt.

Faktiskt.

Jag har varit sjukt trott hela dagen, sadar trott sa ogonen knappt har hallit sig uppe. Lilleman har, tro det eller ej, varit ett monster. Eller sa ar han alltid sa, jag bara upplever det varre eftersom jag inte ar mig sjalv... det ar mer troligt. Syster Elak ar i vanlig ordning ett monster i alla fall. Hon har varit hemma fran skolan i tva timmar och vi har brakat sjutton ganger. Sjutton.

Jag skickade ett sms till Pappanik;
"Kommer du hem till middag klockan sex?"

Svar;
"Jag kommer inte hem alls idag, har jag glomt att beratta det?"

Ja, det har du, din dumma djavla dummer. Sa har sitter jag, med en dryg tonaring som exploderar vid minsta lilla, en obstinat Lilleman som akte i sang for han var sa olydig och tarar brannande under ogonlocken.

Framfor allt, jag ar helt djavla ensam i det. Jattebra. Ar det har ett test, sa erkanner jag mig misslyckad redan nu, for jag har fatt nog for en dag. Jag hatar att jag ska tro pa karma-skiten, for det betyder att jag har varit riktigt hemsk.

Och for forsta gangen pa riktigt lange, sa kanns livet orattvist.

Jag behover en kram.