AlskadeVII

- Du ar min underbara flicka, Jenny!
- Och du ar min underbara lilla pojke, Lilleman.
- Och Syster Elak ar din underbara lilla flicka.
- Ja, det ar hon.
- Och Pappanik ar din underbara stora pojke!
- Ehh. Jora. Mhm.

Du vet att dina barn alskar dig nar...

... de ringer och berattar om kvallens utgang och potentiella raggningsmojligheter nar du precis gar igenom en skilsmassa.

Du vet att de alskar dig mer nar de foreslar att du ska oppna en flaska vin och titta pa "Gifta par - en film som skiljer sig!"

Du vet att de alskar dig mest nar de heter Jenny.

Tipshornan.

Jag kanner mig forpliktigad att inviga er i en insikt jag adrog mig idag.

Det ar helt okej att ha lojliga message alerts pa telefonen nar man gar hemma och skrotar, det ar till och med roligt. Men, man maste komma ihag att andra det nar man aker till en affar som ar lika stor som valfritt parkeringshus med akustik som en kyrka. Annars later det sahar, JATTEhogt;




Och genast ar man konstig och skrammande for att ens vaska skjuter och skriker mammafornikerare.

Sa gor inte det.

Vi alskar, inte hatar.

Ett virrvarr av... ja vad?

Imorgon ska jag ha grillfest for lite nya bekantskaper. Ganska rolig historia faktiskt - for tva veckor sedan var jag och Pappanik och Pappaniks kompis MerPanik pa nagon form av rockfestival i grannbyn. Vi var de vanliga underbara oss, gnabbade som aldrig forr och var inte overens om nagonting och av nagon marklig anledning blev vi sa smaningom nagon form av sevardhet. Folk flockades runt varat bord for att lyssna pa vara diskussioner som holl den vanliga hoga nivan de alltid gor.

"Om du kunde stryka mina skjortor ordentligt, sa skulle jag inte se ut sahar!"
"Om du kunde lagga in dina klader i din garderob nar jag har strykit dem istallet for att slanga dem oa djavla golvet, sa skulle vi inte behova ha den har diskussionen!"

Och sa vidare, och sa vidare, och sa vidare. Och i vanlig ordning slutade det med att vi blev osams pa riktigt efter att Pappanik gjorde en rugbytackling pa undertecknad sa jag landade pa rumpan. Jag beslutade mig for att ga hem gick at fel hall och hamnade i ingenstans med becksvart och bara bjornar och vargar som sallskap. Ringde en van som skickade ut sin stackars man mitt i natten for att radda mig. Val hemma sa ringde MerPanik och var lite orolig eftersom jag hade sagt att jag skulle pa toaletten och det var tva timmar sedan och jag inte var tillbaka, sa jag forklarade att jag hade rakat ga hem istallet.

Aaaanyhow. Pappanik var mattligt road och vi hade diverse meningsutbytanden nar han kom hem, han var tvungen att lata mig veta vad han tyckte om mitt beteende.

MEn det var inte det jag skulle beratta. Dagen efter, akte jag hem till den har stackars manniskan som fick aka ut i ingenstans och radda mig med en blomma som tack, och da far jag ett sms fran Pappanik.

"Kom du hem ordentligt? Vart tog du vagen? Jag har den dar tjejens telefonnummer at dig!"

Han hade alltsa glomt bort det mesta som hade hant. Men det var inte dte jag skulle beratta heller.

Det fanns en tjej dar som tyckte jag verkade sa forbaskat trevlig, vilket jag faktiskt ar, sa hon ville umgas lite, sa hon och hennes man kommer pa grillkvall imorgon. Och jag har varit och handlat till det idag. Jag ar kass pa att handla. Jag hade en lista, kom hem med inget pa listan, men en djavla massa ol och lite chips. Och mjolk. Mycket markligt.

Jag har det sa himla roligt hela tiden, forstar ni det?

Den sista maltiden.

Jag har varit lite lat med uppdateringar va?

Jo, hela familjen befinner sig nu i Frankriket, vilket innebar att jag har huset for mig sjalv. Sa om jag inte skriver sa ar det for att jag sitter pa toaletten utan att nagon knackar pa dorren, eller tittar pa tv som inte innefattar Big brither eller Bob the Builder, eller sitter pa altanen och dricker kaffe och roker utan att nagon skriker att jag ska komma in, eller bara pillar naveln.

De akte hur som helst igar natt. Eller igar morse, mer exakt, men jag skjutsade dem till flygplatsen halv fyra, sa det kandes som natt.

Kvallen innan skulle jag och Pappanik enas om middag. Detta tar oss ungefar sjutton sms fram och tillbaka. Det brukar lata ungefar sahar;

Pappanik;
"Planer for middag?"

Jag;
"Har inte tankt sa langt. Du?"

Pappanik;
"Jag kan ata vad som helst."

Jag;
"Jag ocksa. Har du inga onskemal?"

Pappanik;
"Puben? Pizza? Kinesiskt? Indiskt?"

Jag;
"Vi pratar hamtmat antar jag?"

Pappanik;
"Vill du laga mat?"

Jag;
"Inte egentligen. Vilket som funkar."

Pappanik;
"Kinamat?"

Jag;
"Jag ar inte jattesugen pa det."

Pappanik;
"Indiskt?"

Jag;
"Njae. Pizza?"

Pappanik;
"Helst inte. Puben?"

Jag;
"Jag kanske bara ska laga nagot?"

Pappanik;
"Mot mig pa affaren om en halvtimme. Ta med Syster Elak. Vi bestammer dar."

Det ar sant. Vi gar igenom den dar proceduren nastan varje gang. Och vi hamnar alltid pa affaren och koper olika ratter. Bra skit liksom. Naja, just den har gangen var det ju sista gangen vi skulle ata ihop pa valdigt lange, sa det var ju lite speciellt sa vi laddade upp med massa diverse lackerheter, treratters skulle det vara liksom. Ut ur det bla sager da Pappanik;

- Vi maste ju se till att du ater ordentligt, Jenny! Jag kommer ju inte vara hemma for att ta hand om dig pa ett tag, sa du behover lagra lite.
- Annars kan du ju alltid anstalla nagon som gor vad du gor, det kostar ju samma som du gor - ingenting.
- Jag vet inte om det finns nagra pengar i varlden som racker att betala nagon for att sta ut med dig, Jenny.
- Nej, det ska val vara nan dumskalle som betalar mig for att flytta in i deras hem.

Tyst.

Mera tyst.

Jattetyst.

- Ska vi betala eller?

Nar vi kom hem satte jag mig framfor tv:n medan Pappanik lagade maten, sedan satt vi alla tre i olika rum och at innan alla tre gick in pa varsitt rum och donade. Vilken trevlig gemenskap, visst?

Ring, ring, bara du slar en signal...

... och nar du sa gor, sa far jag lyssna pa den har, sa jag svarar nog inte!




Tss, vada hybris?