5

Ja, nu har jag ju nastan fatt mitt liv normalt. Atminstone sa normalt det kan bli nar man heter Jenny. Normalt jobb i alla fall, inget mer inneboende trams. Normal bostad (delar med tre man varav den ena ar drygare an den andra, men hyran ar billig!). Fast dar slutar normaliteterna. Spelar tydligen ingen roll hur normala omstandligheterna ar, jag ar fortfarande jag och kan omojligt acklimatiseras till normalare natur. Min sambo tycker det gor mig intressant dock, sa det kan jag leva med. (jaja, han kanske inte anvande ordet intressant, snarare "en utmaning", men det ar val sa gott som samma sak!?)

Sambo ja. Jag ar san numer. Kanns markligt. Vi ar lite som de dar paren man ser pa TV dar bada kommer med varningsskyltar och skulle egentligen leva ensamma, men markligt nog verkar vi funka. (I arlighetens namn sa ar det mest jag som ligger bakom nar vi inte funkar... men det sager vi inte till honom!)

4.

Jag har jobbat for lange. Imorgon ar fjortonde och sista dagen, men jag har redan hunnit dopa motionscykeln i garaget och hunnit tvivla sonder varenda lite vardagssak som existerar. Manniskor till exempel - finns de pa riktigt, eller ar de bara varelser jag ser utanfor mitt fonster? Alkohol - ar det nagonting de visar pa TV for att skramma ungdomarna? Ar det har huset ett experiment som nagon har satt upp for att mata hur mycket isolering en manniska kan sta ut med, men ocksa lagt till elementet av arbete? Ar jag omringad av kameror som analyserar min progress, som vantar pa mig att bryta samman? Tittar du? Ser jag ut som jag tvivlar?

Kan vi spola fram idag, ganska snabbt, innan jag forlorar nagonting pa riktigt.

3.

Ibland blir man bara rord. Handskarna som jag anvander har torkat ut min hud, sa mina hander ser ut som en gruvarbetares, och jag gar igenom handkram snabbare an en tonarig pojke ensam hemma en helg. Idag nar jag kom tillbaka fran min rast, sa hade han pratat med kontoret och de ska skicka ut nya handskar utan latex till mig imorgon. Nar jag sa tack, sa sa Mr I;

- Nagon maste ju ta hand om dig ocksa, inte bara du som ska ta hand om andra hela tiden.

Mera sant, det tycker vi om!

2.

Pratade med sambo i telefonen och berattade om alla sjuhundratusen kladesplagg jag vill kopa nar jag far lon, han foreslog att jag skulle ga in pa hemsidan som hans artonariga dotter handlar klader pa.

- Det ar valdigt tonariga klader dar.

- Det ar for att hon AR en tonaring, Jen. Men du skulle kunna komma undan med det om du anvander mycket smink.

Gulle.

1.

Det kanns skont att jag har jobbat en vecka och Mr I redan vet hur det funkar.

Gick in pa hans kontor med klockan elva-kaffet, nar jag forlorade balansen och spilllde en mangd pa golvet. Jag forsokte svara utan att egentlgen svara, sa jag stod mest och spottade ur mig bokstaver nar han vande sig om;

- Spiller vi igen?

- Ha. Jag skulle aldrig!

- Sa den dar en och en halv lite mjolk pa koksgolvet igar var nagon annan?

- Hmm, jag tyckte det var preskiberat. Ny dag, nya tag, visst?!

- Tur att du ar ledig en vecka snart, sa jag kan ta hit matt-tvattaren. Men jag antar att jag far vara glad att jag inte fick palsternacka i kaffet!

- Speaking of preskibationstid liksom!

Nytt.

Ar ju inte barnflicka langre, utan tar nu hand om manniskor som inte kan ta hand om sig sjalv pa det fysiska planet. Tva veckor varje manad flyttar jag in hos klienter och lyser upp deras tillvaro, och de tva andra veckorna jobbar jag pa hemtjansten. Sa man kan ju saga att fortfarande torkar jag bajs, fast mer och storre.

Ar i mitten av ett skift, gar nasta tisdag och det ar SA segt. Tar hand om en mycket trevlig gentleman, forsynt och forsiktig, men valdigt bestamd - hur nu det gar ihop. Har kampat mig igenom hela dagen - klamkack som aldrig forr, men ah vad det tar emot!

Herr I ska ha sin mat och sin dryck pa sekunden klockan 9, 11, 13, 15, 17.30, 20, 21. All dryck konsumeras i olika glas/muggar och ar det fel sa blir det tillbakaskickat till koket. Han ater samma mat pa bestamda veckodagar, en valdigt strikt regim. Sant passar ju mig bra, eftersom jag sa valdigt sallan gor saker fel! Haromdagen var det skinka, agg o pommes till lunch, och jag kampade som ett djur for att tima allting till prick klockan 1 - vilket jag gjorde. Maten ska sedan skaras upp, vilket jag ocksa gjorde. Sa ropade han fran matbordet och bad mig att inte skara upp hans pommes - saklart hade jag redan gjort det. Men jag hade gjort lite extra, sa jag satte bara den skurna pa min tallrik, och smakade en bit pa vagen. Medan jag tuggade insag jag att det smakade himla mystiskt for att vara pommes. Riktigt ackligt faktiskt - sa jag tankte att den kanske var gammal och tog fram pasen igen for att dubbelkolla. Jo, da har jag lagat skinka, agg och PALSTERNACKA! Hur fan gick det till? Och vilket problem jag hade att forklara for honom att han bara fick tva tredjedelar av sin mat pa utsatt tid, och resten var fortfarande i ugnen.

Som tur ar gillar han mig, sa jag tror jag kom undan med det, men nu fragar han varje dag nar jag serverar maten; "Ingen palsternacka idag?" sa skrattar han sa hela bordet hoppar. Hmpf.

FYI

Tills den har bloggen ateruppstar likt Jesus, sa hittar ni mig skrivandes HAR!